Bättre Sent Än Aldrig...

Jahapp...de va visst ett tag sen ja skrev ser ja nu.
Vet inte rikigt vad ja ska skriva, så mycket som hänt sen sist ja skrev, så vart ska man börja?

Har börjat ta tag i lite saker nu, o de känns bra.

Man måste känna lite framgång, för att kunna ta fler steg frammåt i rätt riktning.

Har fått lite kontakt me S igen, de känns bra.
Man kan ju bara hoppas att vi kan fortsätta umgås som vänner igen.
Vi har ju inte umgåts på över ett år...så de kommer nog ta sin lilla tid innan isen bryts helt o hållet.
Men skam den som ger sig.
Man måste ju börja någonstans...eller hur?

Har fått en ny psykolog, som har hand om just Emetofobi.
Det är en kombination av Kognetiv Beteende Terapi och Hypnos.

Än så länge så har vi bara pratat igenom saker o diskuterat fram o tillbaka, Hypnosen i sej börjar inte förrän ja har lärt känna min spykolog tillräckligt väl o känner att ja kan lita på henne.

Känns mycket bra måste ja säga, o hon verkar vara en person ja kan lita på, ja än så länge i alla fall.
Ja har ju en del dåliga erfarenheter när det gäller att lita på folk, o de kommer ta sin lilla tid innan ja kan lita på någon ordentligt igen.

Men ja måste medge, hon kommer med många kloka förslag till mig, o hon har redan hjälpt mig lite när det gäller att tyda några av mina vardagliga problem.

En annan rolig händelse i mitt liv är att jag ÄNTLIGEN fått mitt efterlängtade körkort.
Fick det den 17/9-08, o jösses vad ja jublade o grät på samma gång.

Ja menar...de tog mig bara si sådär 10-12 år för mig att få tummen loss att ta körkortet.

En stor bidragande faktor till varför ja började va såklart för att ja slutade röka i Januari -08.
Tack vare att ja gjorde det så fick ja pengar över som ja kunde använda till körlektioner o allt annat som behövdes.
Pengar har ju varit huvudfaktorn till varför ja inte började me körkortet.

Men nu har ja det...o ja e sååååå glad.

(En dålig nyhet e att ja börjat tjyvröka igen, men röker inte som innan, 1½ paket om dan.
Röker väl mellan 0-6 cigg om dan nu, beroende på humöret, men aldrig över 6 cigg, de pallar inte min kropp me hehe)

Samma dag som ja klarade uppkörningen så lånade ja min pojkväns bil o körde in till Malmö för att överraska min farbror.
Ja som alltid sa...-"Jag kommer ALDRIG köra inne i Malmö, de klarar ja bara inte"
HA...nog fasen så klarade ja det...o de galant kan ja säga.

Min fabror blev jätteglad att ja kom me så glada nyheter.
Det visade sig att min bror hade gjort samma sak när han fick sitt körkort, åka in till vår fabror o överraksa me nytaget körkort menar ja.

Hmmm...

Vad mer har hänt...(Kliar maj po hued o funderar smått)

Jooo...
Min systeryster har fått tvillingar!!!
Dom e sååå söta o fina.
Tänkte lägga in bilder på dom tillsammans me mig, men de får bli vid ett annat tillfälle.
Vill nämligen fråga min syster om lov först om ja får lägga in bilder på hennes bebisar på min blogg.
Vill inte göra något utan att fråga först.
Ja kan i alla fall lägga in bilder på mej själv sålänge, som e tagna för inte så länge sedan.

Här kommer några.

Min födelsedag Maj sommaren -08

På lekplatsen med min systers äldsta son sommaren -08
Vadå...han ska väl inte ha allt de roliga???

Matlagning på G. Vid min o min pojkväns
hemliga smultronställe sommaren -08.

Jag posar vid Ales stenar sommaren -08

Jag o Ludde njuter av utsikten uppe
vid Ales stenar sommaren -08.

E vi int söta så säg hihi...

Bra bild po Ludde i alla fall *ASG*

Posar på medeltidsfestivalen, pojkvän
fotar så snällt.
Sommaren -08.

Även po medeltiden va man tvungen att
trycka in mad i trynet...-08.

Jävlar, vilken smäll alltså!!!
Där e tydligen fortfarande krut i
dom glamla relikerna, förlåt kanonerna
hehe...-08.

Tar en välförtjänt paus på gräsmattan
i väntan på att dom medeltida tornerings-spelen
ska börja...-08.

Halloween -08.
Va tycks om våra kreationer, inte illa pinkat va?

Fullt sjå me att slå in julklappar.
Julen -08.
Näääh...inte alls...vadå Ullared???
(Himlar mä yna o ser allmänt frågande ut haha)

Julafton hemma hos systeryster.
Nope...ja va inte tomten de året.
Julen -08.

En saknad av värme o omtanke...

Ja som det kan gå ibland...

Har suttit i över 2 timmar o skrivit här på min blogg...men när ja väl va färdig o skulle publicera min text...ja då raderade ja allt för att sen börja om på nytt.

Anledningen till att ja raderade all min text va...att ja gick till personangrepp...o det får man inte göra...så då blir det till att skicka ett personligt brev till den personen istället.
Kanske lika bra de...ja vill ju inte att det ska gå fel till... o ja vill inte såra den personen...fastän att ja har all rätt till att vara elak för han har inte varit så snäll mot mig.
Men eftersom jag är en person som inte sänker mig till andras dåliga sidor o vanor...så ser ja till att skriva ett väl utformat brev...där ja berättar hur ja känner mig...o hur sviken ja känner mig av den personen som kallat sig för vän.

Jag kan inte förstå varför alla runt om mig ska svika o utnyttja mig hela tiden.
Vad har ja gjort dom?
Jag har alltid varit snäll o hjälpsam...förtjänar ja då att bli behandlad som en dörrmatta?
Ush...stackars dom som gjort mig o andra illa...som får möta sin karma...o betala för sina synder.
Men...som man sagt i alla tider..."Som man bäddar får man ligga"...och den klassiska..."Synden straffar sig själv".

Jag längtar tills den dag...då ja kan möta den person som kan vinna min tillit.
Jag tror ja redan har funnit den personen...men det återstår att se, den dagen då vi kan träffas...när...ja det vet ja inte...men snart hoppas jag.
Än så länge så är ja fortfarande rädd o tveksam...och orolig för att bli sviken igen...o rädd att ja ska gå på ännu en nit.
Men ja hoppas...de e en början i alla fall...sen får man se vart de leder.

Jag kan inte gå omkring i hela mitt liv o vara rädd för att ja ska bli sårad...för sårad blir man alltid på något sätt eller annat...det kan man aldrig undvika.
Däremot så kan man lära sig att kunna hantera sin sårbarhet.

Det är totalt omöjligt att kunna ha kontroll på allt som händer runt omkring en.
Men där är en sak man kan ha kontroll över...och det är en själv...det tar bara lite tid innan man finner verktygen till att kunna fixa problemen...och hur man ska hantera dom.
Det går...bara man låter tiden ha sin gång.

Att förstå sig på livet...krävs en livslång utbildning.

Sökes: Intelligens,Sympati,Empati,Tillit

Vad har det tagit åt världen idag...

Alla har blivit totalt tappade.
Alla springer omkring o hugger varandra i ryggen från höger till vänster.
Alla snackar skit bakom ryggen på dom som dom kallar "bästa vänner".
Alla ljuger för varandra o sårar o förnedrar.
Alla utnyttjar varandra o bryr sig inte om andras känslor eller tankar.

VARFÖR?

Vad får dom ut av det hela?
Varför förnedra sin bästa vän?
Varför utnyttja folk?
Varför såra över huvud taget?

Var har det folket tagit vägen som faktiskt använde sin hjärna?
Var finns dom som bryr sig om sin vän på riktigt?
Var finns dom som aldrig ljuger för den som ligger närmast sitt hjärta?

Jag e så trött på falska människor.
Jag är trött på att aldrig bli tagen på allvar.
Jag är trött på att alltid bli förnedrad.
Jag är trött på dom som utnyttjar min vänskap.
Jag är trött på att alltid behöva va den som lyssnar o förstår alla andra...o sen e de aldrig någon som lyssnar eller förstår mig.
Jag är trött på att bygga upp murar på mig själv för att kunna skydda mina känslor.

Jag längtar tills den dag...
Då ja kan lita på en annan människa igen.
Då ja kan lyssna på en person...o tro på vad den säger.
Då ja kan öppna mitt hjärta...o släppa in någon som ser mitt sanna jag.
Då ja kan älska...utan att bli rädd.
Då ja kan riva min mur...o våga leva igen.

Jag har en lång väg framför mig...
Jag har mycket att jobba på...

Jag är verkligen inte Guds bästa barn...
Men ja kan i alla fall skilja på rätt eller fel...

Jag har gjort mycket fel i mitt liv...men de har gjort mig till en bättre människa.
Jag har gjort många misstag...men det är de som visar att man bara är människa.
Det har gjort så ja har kunnat öppna ögonen...o se världen på ett annat sätt...på en helt annan nivå.

Jag vet att där finns kärlek någonstans där ute.
Jag vet att där finns människor som har ett stort hjärta...o e inte rädd för att visa det.
Det tar tid att finna det man söker...för det är inte alltid att alla människor delar samma uppfattning som mig angående hur man ska behandla andra människor.

Men som sagt...ja har lång väg framför mig.
Men ja vet inte var ja ska börja.
Har funderat länge på nu om ja ska flytta.
Då menar ja inte flytta till en annan lägenhet i samma stad.
Jag menar att flytta till ett annat län.
Då har ja en chans till ett helt nytt liv...nya kontakter...o nya band att knyta med nya människor.
En fräsh start helt enkelt.

Folk kommer säga till mig att ja inte har tillräckligt med mod för att flytta så långt här ifrån.
Men dom ska se...ja ska visa dom...o då e det inte min förlust...det är deras.

Spöken på vift...

Jaaahapp...då va de dax igen.
Ingen lugn stund får man.
Varför kan inte spöken o allt annat gast-liknande ting låta mig vara?

Jag är väldigt troende på allt som har med det övernaturliga att göra.
Men ja e dock väldigt rädd för det samtidigt...o är inte redo för någon närkontakt.
Men nog faen så ska dom hålla på att skrämma mig o hålla på.
Ni som tycker det är löjligt o bara trams...jaaa...ni kan ju lämna denna sidan...så slipper ni tänka på det mer.

Vart ja än har bott så har ja kännt att någon iaktar o stirrar på en...
Man ser i ögonvrån att någon går förbi...
Man känner hur håren reser sig på ryggen, men man fryser inte o där e inget drag någonstans...
Saker åker över golvet...
Det dras i duschdraperiet...
Min kista används som avbytarbänk...
Man hör fotsteg prexis brevid en...
Saker går i sönder...(Av sig själv)...
Man hör konstiga ljud hela tiden...

Jag har inga problem med detta...
Men varför....varför...VARFÖR...ska det hända just på kvällen eller natten?
Jag är så förbannat mörkrädd...o inte faen bler de bättre när ja hör hur någon slamrar o dunkar o har sig i min lägenhet...o så e de bara jag hemma...så det kan ju inte vara någon annan som gör det.
Kan dom inte ta dagsskiftet istället?

Det är lite tragiskt faktiskt...
Jag är snart 28 år...o är väldigt mörkrädd...o kan inte sova ensam utan en nattlampa tänd.
Jösses va störtlöjligt...

Dom som kan o vet...säger...att om det spökar hemma hos en...och om man inte vill ha dom där o att man e rädd...så ska man säga högt att dom ska gå iväg...o lämna en ifred för man e rädd...o klarar inte av situationen...o att man inte e redo för detta än.

Efter många om och men...o efter ja hade kollat igenom hela lägenheten ett par ggr...så tog ja äntligen mod till mig...o sa högt att dom skulle lämna mig ifred o gå där ifrån.
Hmmm...vet inte om de funka så bra.
Ser fortfarande konstiga saker i ögonvrån...o ja hör hur någon...eller något slamrar med saker.
O ja vet inte var det kommer ifrån.
Det enda ja vet är att det kommer från lägenheten...men inte var i lägenheten.

Ja kan redan utesluta mina grannar.
Jag har bara en ovanför mig...o en brevid på ena sidan.
Dom ovanför mig...hör man bara när dom spolar på toan.
O grannen brevid mig hör man aldrig.
Så det kan inte vara dom som ja hör.
(Skriver detta för att ni som läser ska tro på mig...att det faktiskt händer saker här...o att även ni kan utesluta att det inte är mina grannar som för oväsen...ja lovar...det är inte dom.)

Jag vet en dam...som bor på 3e våningen.
Hon är typ som en spågumma o div annat... o kan allt det där om ritualer o utdrivning osv.
Jag pratade snabbt med henne förra året...o vi pratade om allt som händer i min lägenhet...o hon sa att hon kunde komma ner o driva ut allt som va i mitt hem.
Jag funderar starkt på att gå upp till henne i morgon o fråga om hon kan komma ner till mig så snabbt som möjligt.
Ja pallar inte stanna uppe fler nätter bara för att det spökar...även en knas som mig måste få sova lite då o då.

Nä...nog snackat om detta...
Nu vill ja SOOOOVA...
Men får förmodligen stanna uppe ett par timmar till tills ja e så pass distraherad av trötthet att ja skiter i vad som händer runt omkring en.
Känner att mina ögon e nere i knävecken o dinglar redan...så förhoppningsvis tar de inte lång stund innan jag-bryr-mig-inte-ett-skit-känslan kickar in.

Jag får tacka er som har läst allt mitt osammanhängande nonsens.
Hoppas ni fortsätter läsa denna underbara följetång.

Tjipp Tjopp Tjut...nu va denna saga shluuut...=)

Svek o knivar i ryggen...

Dagarna går
Minuterna tickar
Sorgen gräver djupa sår
Dom ovetandes bara nickar

Ni skulle bara visst
Ni skulle bara kännt
Dagen e lång o trist
Mitt liv känns tomt o brännt

Jag har gjort allt rätt
Jag har gjort allt som dom sa
Alla vänder ryggen till
Alla säger hon e inget bra

Vad har ja gjort för fel
Vad har ja gjort för ont
Jag känner mig inte längre hel
Mitt huvud bara snurrar runt

Ställt upp för allt o alla
Varit en sann vän
Fått mig själv att falla
Men vilken vän sen

Varför denna ilska
Varför detta hat
Varför ska ni trilska
Varför detta prat

Jag har ej gjort fel
Jag har ej gjort någon illa
Det är slut för min del
Ni får mig bara att trilla

Jag klarar mig bäst utan er
Jag har ett rikt liv
Ni tillför mig inget mer
Ni är inte ens ett tidsfördriv

Inte ens om ni bönar o ber
Inte ens om ni sätter gråten i halsen
Aldrig mer vill jag se er
Detta va verkligen sista valsen

Det är inte jag som är blind
Det är ni som gått vilse

Det är inte jag som felat
Det blir inte min förlust

Aldrig mer ja faller för falska vänner
Aldrig mer tillit
Inga mer känslor ja känner
Vill aldrig mer dit

En kniv i ryggen det räcker
Två knivar i ryggen that´s it
Min tillit ni nu knäcker
Bye bye sucker you´r shit

En lärorik resa detta har varit
En tanke detta mig skänkt

Lita inte ens på din bästa vän
Tro inte på allt den säger
Vilken vän jo tack sen
En kniv i ryggen de e vad denna saga förtäljer.

Jag är en STOLT patetisk kvinna...

Hmmm okaj...nu kanske ni undrar varför ja valde just DEN rubriken...
Inte mer än rättvist att ja berättar varför då...eller hur?

Saken är den...att vissa "vänner" till mig tycker att ja e patetisk...o att ja bara sitter hemma på min feta röv o tycker synd om mig själv.
Tja...de e kanske sant...i viss mån.
Visst har vi alla dagar då vi känner oss mer eller mindre ynkliga...o vill bara sitta hemma o trycka in choklad tills vi får ännu mer ångest pga allt skräp man stoppat i sig på mindre än 30 min.
Men dom dagarna har man rätt till.
Man kan inte ta för givet av folk att man alltid är på topp...o att man alltid är go o glad o skuttar upp o ner av glädje.
De är då man önskar att man hade en vän man kunde låna en axel av o kunna gråta ut på.
Men ack nä...de e för mycket begärt.
När man visar att man är svag...då passar alla på att hugga en i ryggen o göra livet ännu mer surt för en.

Det enda ja har gjort är att ställa upp för allt o alla.
Varit en sann vän till alla.
Hjälpt till så mycket ja kan med att passa hundar o barn...för att underlätta för mina vänner.
Ja har lånat ut min axel så att mina vänner kan gråta ut en liten skvätt.
Ja har verkligen bjudet på mig själv...men de e väl de som är felet.
Ja glömde bort mig själv på vägen.

Hela tiden har ja laggt all min energi på att ställa upp för alla andra...o så har ja laggt mig själv åt sidan.
När ja äntligen började fatta de...o började må sämre o sämre...drog mig undan mer o mer...ja då va de redan för sent.
Istället för att mina vänner hjälpte mig upp på fötterna igen...(som en sann vän igentligen skulle ha gjort)...nä då svek dom mig o gick bakom ryggen på mig o smutskastade mig...o en efter en så högg dom mig i ryggen.
Då tänker ja såhär...
E de tacken man får...efter allt ja gjort för dom?
Vem e det som ALLTID ställt upp?
Vem e de dom har kunnat ringa mitt i natten när dom behövt en vän?
Vem e de som hade gjort vad som helst för att få fram ett leende på en vän som är ledsen?
Vem är det som visat sann glädje när det går bra för en annan vän?
Vem e det som stöttat när saker o ting gått snett?
Det är JAG....JAG JAG JAG.
Det är JAG som ställt upp när ja ser att en vän är i knipa...eller att dom tror att dom gett upp hoppet o ser ingen utväg.
Det är JAG...o glöm aldrig de.

Jag bryr mig inte om ifall någon läser detta eller ej.
Jag skriver detta för min egen skull.
Jag skriver det för att påminna mig själv om att jag är en bra människa...att ja har inte gjort något fel...o att ja duger som jag är.

Jag är hellre en stolt o ärlig patetisk kvinna...än en falsk vän som hugger en annan i ryggen när hon behöver den vännen som mest.

Julyra o Nyårsraketer...

(OBS...VARNING...BOTTENTRÅKIGT BLOGG-INLÄGG PÅ G)

Vad ja ser är att ja inte skrivit en massa skit på länge...så då får ja se till att uppgradera lite nonsens o skit o annat kul som hänt på sistone.

Hmmm...jaha...vad har då hänt?

(Tänker frenetiskt)

Den 9 December så kom min grannes dotter hit.
Ja skulle passa henne i en vecka medans hennes mamma va bortrest.
Jösses säger ja bara...va ja hade att göra...HELA TIDEN!!!
Ja menar inte det som en dålig sak...missförstå mig inte...ja hade jättekul hela tiden.
Det ja menade va att ja hade fullt upp hela tiden...o det är ja inte van vid haha.
Gick upp kl.06.45 o fixa frukost...sen iväg till skolan mä tösen...sen fixa o städa hela lägenheten...sen när tösen kom hem så tog de inte mer än 5 min så va lägenheten upp o ner som om en orkan hade dratt igenom hahaha.
Sen fixa ja me lucia ...o iväg på uppträdanden i skolan osv...o ut till landet för att tösen skulle få va med på mina gamla lucia tradititoner...de va bara till att holla tösen sysselsatt hela tiden...vi bakade lussekatter o bakade pepparkakshus o de tog sin lilla tid de me hehe.
O så får ja inte glömma att fixa mellanmål...midda...läxor...gympa...genrepetition me teaterskolan...läsa sagor o natta.
Phu...ja va helt slut sen.
Ja avundar verkligen Fs mamma som orkar me allt.

Hmmm...va har mer hänt då...???

Skulle helt plötsligt fira jul mä min syster o hennes familj hemma hos mina päron DAGEN INNAN julafton.
O det enda ja fick reda på va att de bara skulle va syrran o killen o ungarna.
Men helt plötsligt så fick ja reda på att min bror o hans fjälla o ungarna oxå skulla vara där...just typiskt...ja hade ju inte me deras julklappar.
Blev faktiskt lite besviken då...ja menar...ja hade ju velat vara me när min brorson öppna sina klappar från mig...men de fick ja ju inte eftersom han skulle vara hos sin mamma på julafton då ja skulle vara hos min bror.

Dagen innan julafton så va vi ju som sagt hos mina föräldrar...o de va samma visa som vanligt...en massa klagande o gnällande på mig konstant.
Speciellt en massa sarkastiska meningar från min "kära" bror.
Ja e bara så less på de...när ska dom vakna upp o lägga märke till att ja FAKTISKT är VUXEN!!!???
Ja kände mig totalt bortglömd...ingen pratade med mig...o ja började öppna samtalsämne flera gånger...men ingen la märke till mig.
Men så fort någon annan öppnade munnen...ja dåååå skulle man vara tyst o lyssna.
Va fan e de för fel på dom...eller rättare sagt...va e de för fel på mig...eftersom ingen vill prata me mig.

O som om inte de vore nog...ja visste ju inte hur ja skulle komma hem...o alla hade ju druckit...ja förutom dom som skulle köra...men syrran hade full bil o min bror o hans fjälla skulle åt andra hållet.
Så man kan säga att ja satt i knipa.
Ja ville heller inte störa alla o ringa runt o fråga om någon kunde köra o hämta mig o köra mig hem.
Men i vilket fall som helst så ringde ja B o frågade vad han gjorde...o han sa att han inte gjorde något speciellt.
Då tog ja tillfället i akt o fråga om han kunde köra mig hem...o la huvudet på sne... =)
Givetvis kunde han de...men ja fick komma hem till honom först för han hade lite att göra innan...(han bor inte så långt ifrån mina päron)
Men fan va ja ble sur o arg o ilsken när ja kom hem till honom...där satt han o flina o med en teknekt i handen.
Hur faen skulle ja nu komma hem hade han tänkt?....GRRRRRRR!!!
Sur som ett bi va ja...o ja hade redan haft en helvetisk dag o kväll...ja behövde inte detta oxå...ja ville bara HEEEEEM!!!
Efter en lång stund så kläckte han ur sig att hans vän kunde köra mig in till stan....TACK...tänkte ja då...men inte fan tacka ja B för de.
När kl närmade sig halv 2 så skulle vi äntligen köra.
Iiiiiiiihhhhh.....ja kommer aldrig mer åka me den trafikfaran igen...han körde ju som en idiot...han körde på fel sida av körbanan o hade ingen som helst koll på läget...eller bilen för den delen...hade inte ja sagt till honom så hade vi kört ut i diket...de va inte många cm ifrån...o ännu värre...tänk om vi hade fått möte...då hade de varit kört...hmmm....hade ja dött...ja då lovar ja att ja hade hemsökt B i resten av hans liv o gjort det surt för honom.
Ja menar...han kan inte lova mig att han ska köra mig hem...(o ja blir givetvis jätteglad)...o sen när ja kommer dit så sitter han o dricker för fullt.
De va jäkligt lågt av honom...ja mådde redan skit innan ja kom dit o min jul va förstörd...ja behövde inte spä på med mer skit från honom oxå.

På julafton så tog ja tåget till min bror o hans flickvän.
Visste ju inte vart hon bodde så ja fick ringa o bli hämtad.
Givetvis så va det min bror som hämtade mig...o i vanlig ordning så fick han mig att må dåligt redan innan ja satte mig i bilen.
Allt va väl något sånär trevligt fram till de va dax för julmaten.
Jag är en person som gärna håller på traditioner...o ja har aldrig...aldrig...ALDRIG missat Kalle Anka o hans jul...(ja veeeet...ja e 27 år...men sån e jag...take it or live it).
Men i alla fall...ja fick inte se färdigt på Kalle Anka...för de va ju dax för mat.
Kunde dom inte vänta med maten tills efter programmet va slut istället?
Sen vid middagsbordet..ja de va total katastrof för mig.
Den ena sarkasmen mot mig efter den andra...o de va både från min bror o min mor.
Det slutade me att ja började få tårar som rann ner från kinden...o ja kände att ja bara ville hem.
Efter maten så satte vi oss ner för att dela ut julklappar.
Alla fick en massa...men ja fick bara en.
Ja e verkigen inte en girig person...tro inte de.
Det är bara de att ja kände mig bortglömd...igen...som vanligt.
Direkt efter vi ätit gröten så bad ja om att få skjuts till tåget o så åkte ja hem.
Det va den största höjdpungten på hela dan...att äntligen få komma hem till sin trygga vrå.
Så då satt man där...helt ensam...på självaste julafton.
SKITKUL!!!

Fick ett sms från en väninna innan ida o hon frågade om ja kunde passa deras hund på nyår...om ja skulle stanna hemma.
Tack för denteleverket!!!
Tycker folk att ja har sånt patetiskt liv...helt utan innehåll o glädje...att ja bara sitter hemma o glor o inte har något för mig?
Folk runt omkring mig tar mig för givet hela tiden.
Fatta hur det kändes att få det sms.et.
Hon trodde verkligen o tog för givet att ja skulle sitta hemma på nyårsafton.
Visst...ja har inget planerat...för där e ju ingen som vill umgås med mig...heller ingen som har gett förslag...men inte fan så låser ja mig med en hundvalp på självaste nyårsafton.
Tänk nu om någon skulle ringa o fråga om ja vill komma till dom...ja då kan ja inte...bara för att ja sitter fast me en jäkla hund!
Fan va de gjorde ont...blev så jäkla ledsen o sårad.
Tydligen så tänker folk runt omkring mig...att..."Äh Sarah har nog inget för sig ändå...de har hon ju aldrig...så vi frågar henne om hon kan ställa upp o passa"
JA ÄR INGET SLIT O SLÄNG!!!...JAG ÄR EN MÄNNISKA...O JAG HAR KÄNSLOR...FATTA!!!

Sådär...nu har ja uppgraderat lite skit från mitt elendiga...tråkiga...sorgliga o patetiska liv.
Hoppas det har varit lika givande för er som det har varit för mig....(suckar djupt).

Nu ska ja slänga mig i soffan o mula in choklad så att det sprutar ut genom öronen...tror ja behöver det nu...=(

Ps...Bild kommer...den dag då ja tyar mä att fixa en vill säga...

Tjipp Tjopp Snut Så Va Denna Kassa Saga Slut!!!!!